Milhouse, årets första debutanter inledde med kraftfull
pop följda av Ruthlezz D´s, tre rappare som under de
två senaste åren utvecklats till rasande åsiktsmaskiner
med tunga samplingar som komp. The Snails med sångaren Henry
Kotilainen för dagen utklädd till Björn Borg fick
många i publiken att glömma det sämsta väder
som festivalen haft sedan start. Förutom regndropparna, så
fick många också en tennisboll i huvudet. Kritikerrosade
bandet Bastard serverade en hårdför popmusik med samma
auktoritet som de gjorde på stora scenen under popstadshelgen
i Eskilstuna i januari då de som helt osignat band fick
chansen att höras i direktsändning i P3.
Därefter äntrade Pain Of Salvation bild t.h) scenen och Sommarens Sista Suck förvandlades till något som liknande en blandning av religiös mässa och ett soundtrack till ett rollspelskonvent. Gudar och demoner i såväl musiken som i band och publik. Det enda bandet under festivalen som hade en publik som sjöng med på de flesta låtar. Till låtskrivaren och frontfiguren Daniel Gildenlöfs stora förvåning kunde delar av publiken också texten till " Inside out " som finns på den kommande CD´n One Hour By The Concrete Lake " som släpps först i höst i Sverige "men de måste ha lyssnat via internet eller fått tag på CD´n i Japan " konstaterade han förnöjt efter spelningen.
The Motorhomes från Jönköping hade inte en helt lätt uppgift att skapa samma publikaktivitet efter Pain Of Salvation. Stora delar av atmosfärens energi hade på något vis förbränts och publiken rörde sig ut i parken för att hämta syre och energi.De främsta popentusiasterna sökte sig dock närmast scenen för att njuta av bandets lågmälda och vackra pop. De hade också tungt moraliskt stöd i och med att deras manager Martin Roos samt Fredrik Zmuda från deras musikförlag Air Chrysalis fanns på plats .Kvällens headline Coaster, som utvecklats från ett mer synthdominerat band till ett pop-fusionband med inslag av rap och hiphop och scratch avslutade fredagen lite lagom fräckt. Inte någon succéspelning, men klart godkänt med ett hysteriskt scenframträdande av sångaren Pär Lundquist.
Solen sken faktiskt när årets debutantband
nummer två, Venus In Blue Jeans, klev upp på scenen
vid halv sjutiden på lördagskvällen. -Jim Morrisson
möter en tidig upplaga av Black Sabbat- i såväl
audioformat som scenkostymer och rörelsemönster. Mycket
retro, men klart bra. Rapparen Highman gjorde sin solodebut följd
av det i Eskilstuna välkända men dock ständigt
missförstådda bandet Cold Turkeys som bland annat körde
sin hit " Is this London " som de medverkar på
en amerikansk samling utgiven på Nightbeat Records som gett
dem en del uppmärksamhet i radio.
Ett band som man kan missförstå hur mycket som helst utan att de troligen bryr sig det minsta om det är Aavikko (bild t.v) från Finland. De beskriver sin musik som en blandning mellan finsk apjazz ( ? )", "tivolimusik" och "nintendopop".Deras debut-CD är utgiven på det lilla finska independentbolaget Bad Vegum i Uleåborg. Sättningen med trummor och två klaviaturspelare på diverse gamla analoga synthar var festivalens mest udda vilket också får gälla för musiken, vilken dock tilltalade publiken som hade svårt att stå still.
Publiken var alltså bra uppvärmda inför festivalens
andra gästande band från Finland,Rasmus ( bild
nere t.v), som körde igång en show med influenser från
alla möjliga håll. Funk,Hip-Hop,hårdrock,pop
och en gnutta ska och reggae. Sångaren Lauri utstrålade
pondus och glädje samtidigt som han hade en otrolig publikkontakt.Förutom
en bra och karismatisk sångare och bra instrumentalister
på gitarr,bas,klaviatur och trummor också den udda
kombinationen scratch och en liten blåsektion. Publikreaktionerna
var kraftigt positiva och bandets manager Teja G stod vid mixplats
och kramade om teknikern av lycka och sade samtidigt till oss
som stod i närheten att detta var det bästa som kunde
hända på bandets första utlandspelning. Hemma
i Finland är de välkända och har ett par fullängds-CD
på Fazer Records bakom sig. 
De har till och med en stor sponsor som vid namn
Pepsi. Likt efter fredagens höjdpunkt Pain of Salvation då
The Motorhomes fick lite svårigheter med publikstämningen
så får denna kväll det sparsmakade och melankoliska
bandet The Valets den otacksamma uppgiften att skapa en lugn och
vacker atmosfär efter Rasmus. De lyckas trots problem med
utrustning på villovägar, förskjutning i festivalens
speltider och tekniska problem förvandla den gamla scenen
i Eskilstunas Stadspark till en lugn och vacker plats med sin
harmoniska och högklassiga stil. Lyckan blev dock kort då
The Valets endast hann spela i drygt femton minuter innan festivalhelgens
stora fyrverkeri gick av stapeln med dunder och brak. Ridå....
The Valets och festivaler av denna typ går egentligen inte
ihop. Bäst skulle bandet passa med sittade publik, multimediakonst
och otroligt bra ljud och ljus i en konserthall. Ett band som
dock lämpar sig väl för att exponera för en
kylslagen, lätt ölberusad publik utomhus är dock
Mistie. Från att ha varit ett band som lyssnade till namnet
Divin och spelade en mycket snäll pop på svenska så
har de förvandlats till ett engelskspråkigt band med
en blandning av pop och hardcore i botten, kryddat med lite red
hot chilipepper. Självsäkert och kryddstarkt körde
de över publiken gång på gång så
att många i det närmaste tappade andan. På frågan
varför de bytt namn och stil brukar de svara: "Det är
roligare att åka berg och dalbana än karusell".
Sommarens Sista Sucks headline Caesars Palace (bild t.h.) avslutade festivalen med ännu mer retro än debutanterna Venus In Blue Jeans. Kompromisslöst sound och attityd plockad direkt via någon tidsmaskin från slutet av sextiotalets USA. Garagerock blandat med psykedeliska influenser. Massor med mellanregister och noll på skalan för publikflirt och ödmjukhet. Bandet har en klart bra regissör !
Hans R Lindell - Rockfile News / Media
Kända länkar 980823 till medverkande band